LONGERING

Introduktion

Liksom ridning och körning är longering en konst som man måste lära sig och det krävs träning för att få bra resultat. Eftersom jag förespråkar varierad träning, där man varvar dressyr, markarbete, hoppning, longering, uteritter och tömkörning, så tänkte jag gå igenom lite om longering nedan.

Det första jag möter när jag nämner longering för en hästmänniska är: "men longering sliter ju på hästens ben", och ja, precis som både ridning och körning så sliter även longering på hästen OM det görs FEL. Däremot bygger man upp hästen om man gör detta rätt.

Varför longerar man? - nedan nämner jag några exempel:

Förbereder tömkörning
Utvecklar korrekt muskulatur hos hästen
Man kan sitsträna, genom att bli longerad på häst
Bygga upp hästens konditon (efter t.ex. sjukdom eller vila)
Gör hästen uppmärksam på hjälperna
Förbättra hästens form, balans och gångarter
Motionera hästen när man har ont om tid, när man inte kan köra eller rida pga underlag, sel- eller sadelsår eller ryggömhet
Träna unghästar och förbereda dem för ridning eller körning
M.m.

Longering är krävande för hästen och bör inte vara längre än 30 minuter (obs! kortare för unghästar). Underlaget ska vara halkfritt och jämt med en naturlig svikt.

Utrustning

Kapson (används till unghästar som inte vant sig vid bettets inverkan, men även andra hästar. Används vid all hoppning i lina (pga att det ej ger hästen ryck i munnen)
Träns (tar bort tyglar, eller fäster de under käkremmen)
Strykkappor, eller arbetsbandage (ska alltid ha framskydd, helst även på bakbenen)
Longergjord (gärna med vojlok/ schabrak under.
Sadel (stibyglar ska då vara uppfästa)
Longeringspiska (skaft ska vara 1.7-2 m och slängen ska vara 2 meter).
Longerlina ( Ska vara ca 7 meter lång), man kan fästa på tre olika sätt.

Hur man sätter fast longerlinan:

Genom inre bettringen, över nacken till yttre bettringen (haken utåt).
Inre bettringen (yttre sida ska då vara inspänd)
Inre bettring till gjorden (yttre sida ska vara inspänd) OBS!! - passar endast skolad häst.

Genomförande:

När man går med hästen från stallet till stället där man ska longera ska hästen inte vara inspänd. Longerpiskans släng ska vara upplindad. Man går till mitten av volten man ska longera på.
När man är klar för att börja longera, lossar man slängen och vecklar ut den.
Hästen ska först få mjuka upp sig i några minuter i skritt och trav utan att vara inspänd.
När man värmt upp och ska spänna in hästen, gör man först halt på voltspåret. Går fram till hästen och tar med hästen in i voltens mitt, där spänner man sedan in hästen, med den yttre inspänningen först (av säkerhetsskäl), sedan den inre. (Hos en skolad häst som är lösgjord, kan man spänna den inre inspänningstygeln lite mer, så att hästen är ställd i rörelseriktningen).
Man ska aldrig lägga piskan på marken (av säkerhetsskäl), man ska även vänja hästen vid piskan. Hästen ska inte vara rädd för piskan.
Linan ska hållas i handen för longeringsvarvet ( dvs höger hand i höger varv), piskan hålls i andra handen och handen är vriden med handflatan mot hästen.
Med hjälp av rösten och piskan ska hästen gå ut på linan, som man låter löpa ut mellan pekfinger och tumme. (Känslan ska vara att hästen tar ett mjuk stöd och går mellan hand, lina och piska. volten bör vara 14-16 meter.
Som linförare ska man röra sig i en liten cirkel mot den del av häst man vill påverka (mellan bogen och höftbensknölen). Linan ska hållas vågrätt mot hästens mun.
Man ska kunna stå kvar på samma plats och endast vända runt sin inre fot. (Hästens reaktioner bestämmer voltens storlek).
Om man har tvåhandsfattning så håller man slingan (den upplindade linan) i piskhanden. Hos välskolade-hästar kan man hålla enhandsfattning d.v.s den upplindade slingan i lin-handen.
Piskan hålls något höjd över marken, och höjs ytterligare när den ska inverka. Som förstärkande hjälp kan man träffa hästen med piskan, aldrig annars.

Hjälper vid longering: Rösten, piskan, linan och linförarens kroppsspråk.

Framåtdrivande hjälper:

Piskan: höjs något och förs mot hästens bakdel.
Rösten: I gångarterna använder man smackning. Från halt till skritt = Skriittaa , från skritt till trav = Travaa och i galoppfattning = Gaalopp. Orden ska uttalas uppmuntrande.

Förhållande:

Piskan: sänks och blir passiv.
Rösten: I gångarterna används Håååhh!, från galopp till trav = Traava, till skritt = Saktaa och till halt = ptroo (håååhh, haaalt). Orden ska uttalas lugnande.

Vändande hjälper:

Vänd framdel, räta ut. Man leder med linan, och om det krävs upprepar man små lintag. Ibland kanske man måste ta ett steg bakåt. När hästen vänt mjuknar man långsamt och driver framåt, så hästen rätar ut sig. (Att vända, sedan driva på är bra sätt att få hästen ta stöd på båda tyglar).

Byta varv:

Gör halt ute på linan.
Gå fram till hästen, samla samtidigt upp linan i jämna slingor. Piskan hålls under armen. Ta hästen till voltens mitt.
Justera, koppla om och byt sida.
Longeringen börjar från voltens mitt.